Just nu är saker och ting mycket förvirrande. Har både varit glad och ledsen det senaste dygnet. I går kväll kändes allt skit, men i dag när jag vaknade och mina ögon var brutalt svullna så tänkte jag att det får bli som det blir. Allt är oförutsägbart. Vissa saker går inte att planera helt enkelt. Skitlätt att säga, jag vet. Men jag tror att jag börjar fatta. Lite åtminstone.
Så, vad annars då. Världens bästa syster har kommit in på skolan och ska därmed flytta ifrån mig och alla andra i två långa år. Får ont i magen när jag tänker på det, samtidigt som jag är så glad för hennes skull. Nu tar det knappt fem minuter för mig att gå dit. Från och med augusti kommer det ta tre timmar med bil. Det känns alldeles för långt. Men jag antar att jag kommer att vänja mig. Det hoppas jag i alla fall.
